Det behöver vi nog alla ibland. Så även "muséeintendenten". En knapp vecka på Öland, med fru och hund i husvagn. Ett krav dock. Någon form av järnväg måste finnas innom räckhåll.
Och kan man tänka sig, vi campade på Ölands norra ände, Kyrketorps Camping.
Hur fint som helst!
Och Böda Skogsjärnväg alldeles om knuten. Bada och sola i all ära, men att resa med "tåg" genom det underbara Ölänska landskapet, det var pricken över i. Ångloken var dessvärre ur funktion, men det fanns en stor och en liten lokomotor. Den lilla, byggd i Österrike, fick fungera som dragare. Och det gjorde den förtjänstfullt. Med en hastighet av närmare 10 km/h "forsade" vi fram genom landskapet. En tur väl värd att rekommendera
Själv hade jag förmånen att få göra denna resa. 75 min. lång t/r. tillsammans inte bara med min kära hustru Elisabeth och vår tågintreserade hund Zidanah, utan också med Lennart! En härlig tågfantast från krokarna av Anten-Gräfsnäs järnväg. Vi fann varandra direkt, och likt två små, nåja, pojkar tog vi bestämt plats i sista vagnen, med förväntningen att få färdas närmast loket på återresan. Skratt och glam, blandades med doft av natur och diesel, dunk och skrammel. Signalhornet gick inte av för hackor heller, men finns det inte någon annan signal än en gammal biltuta? Nåja, man kan inte få allt.
Nu måste undertecknad rusa iväg för att öppna muséet.
Väl mött och trevlig tågsommar!
Sten-Olov
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar