Elisabeth...

ropade på mig för en stund sedan. Du, Sten... får jag läsa lite för dig?
- Suck, javisst för alldel...

" I dag var jag på en järnvägsstation, och där fick jag veta att avståndet mellan skenorna är 143,5 cm, eller 4 fot och 8,5 tum. (1435mm) Varför ett så konstigt mått? Jag bad min flickvän att ta reda på varför, och så här är det.

När man byggde de allra första tågvagnarna använde man samma verktyg som till de hästdragna vagnarna.

Varför hade de vagnarna det avståndet mellan hjulen? Jo, för att de gamla vägarna var byggda för det måttet och vagnarna måste passa vägen.

Vem bestämde att vägarna skulle ha det måttet?

Då hamnar vi plötsligt i en avlägsen tid. Det var romarna, de första stora vägbyggarna, som bestämde det. Av vilken anledning? Jo, stridsvagnarna drogs av parhästar - och när man ställde två dragdjur bredvid varandra tog de upp 143,5 centimeter.

Det är alltså romarna som har bestämt hur brett det ska vara mellan skenorna för våra toppmorderna höghastighetståg.

När utvandrarna for till USA för att bygga järnväg funderade de inte på om det vore bra att ändra på spårvidden. De behöll samma mått. Det har till och med påverkat rymdfärjorna - de amerikanska ingenjörerna tyckte att bränsletankarna borde vara bredare men de tillverkades i Utah och måste fraktas med tåg till rymdstationen i Florida, och bredare tankar fick inte plats i tunnlarna. Slutsatsen är att de fick finna sig i det mått som romarna tyckte var bäst."

Texten är hämtad ur boken Zahiren, av Paulo Coelho. En roman om sökande efter kärlek och insikt.

Lite kul tyckte jag att det var, en skröna som kastar ett ljus över den "normala spårvidden", kanske? Till och med omslagsbilden är spännande, en kvinna och en växel...

Tack "Bettan" för det!